ldochrabbit

Tänkte på en sak i dag. "Mitt liv det är så orättvist, för jag, jag blir aldrig kung". - det är tamigfan sant det.

Jag saknar snus så jag kan dö. Snusar numera något från en silvrig påse som ser ut som bark och smakar mint. Eller den som ser ut som grus blandat med glasfiber, lägger sig överallt i munnen och kommer från en pytteliten burk. Man upptäcker många nya spännande saker utomlands. Frågan är ju bara hur olagligt detta är då killarna som jag fick det ifrån sa "du får ABSOLUT INTE visa detta på jobbet!" och jag kan tydligen inte köpa det själv, utan de skulle fixa... Men ni behöver ej vara orolig, det är 100% tobak enligt förpackningen.

En annan sak jag saknar är backhoppningen, min andra hälft. Beroendet stillas ju inte av att bara se resultaten heller precis. Jag vill se kött, blod och fart! Ge mig eurosport. (kicki får man be om några uppdateringar?) På tal om backhoppning förresten, don-don frågade vilken som var min favoritsport, svarade då skijumping. Han missuppfattade allt och tror nu att min favoritsport som jag "utövar" varje helg är helt enkelt att hoppa. Upp och ner. Vet inte riktigt vad jag väntade mig, försökte förklara vad ishockey var med, och fick ungefär liknade resultat.

Våran helg har varit lugn och trevlig. Hängt vid poolen på tak terrassen, vart vid dubai creek på honungs festival, åkt pariserhjulet och ridit på en kamel. Ja ni hörde rätt, jag och åsa har ridit på en kamel. Kan vara ett av 2009 års händelser. Nog för att den var lika tam som jag känner min egen mage och innan vi åker hem kanske vi borde försöka rida på en vild kamel. Frågan är dock hur det skulle gå till. Återkommer till det efter ett tags funderande.

När jag äntligen har blivit (så gott som) av med den 40åriga säkerhetsvakten verkar jag nu ha fått en spinkig, aslång indier med gul/brun spräckliga tänder efter mig. Vart jag än har varit i dag har han varit där, suttit bredvid mig på bussen och gjort en hel del försök till djupa samtal. Var kanske lite väl närgången i morse, då det slutade med att jag satt tryckt i mot väggen. Tack gode gud för min ipod.

En sak knäckte mig lite i dag dock. Abraham som jag jobbar med, kan vara världens gulligaste och snällaste kille. Han är 33 år, gift och har 2 barn, men han och hans fru bor i Dubai och hans 3 och 5 åriga barn bor på filipinerna med hans föräldrar. På grund av att det inte finns några jobb på filipinerna så bor de här och skickar hem pengar till dem. Abraham berättade idag att han inte har sett sina barn på 3 år och när han pratat med dem över Internet med webcam har dem sagt, daddy can't you come home? (mm) Och han berättade att då brukade han börja grina. Usch jag tycker så synd om honom. Och det syntes så väl att han blev ledsen av att bara prata om det med mig.

Det är inte rättvist. Få saker är väl det här i livet, men det är hemskt att se det så nära.

Pussar/Rabbit