början...

jag har nu varit 20 år i 1 timme och 37 minuter.
ser barnsligt förtjust framemot att gå på systemet i morgon och för en gångs skull inte vara rädd över att bli utkastad. 

inleder min födelsedag med robert pattisons låt i was broken, på repeat, blir lika förvånad varenda gång jag hör hans ljuva stämma, över just hur den kan vara så ljuvligt underbar. tycker han borde satsa på musik karriär istället för skådespeleri. 
kommer man någonsin att få höra han live? eller tänker han spendera sitt liv framför filmkameror nuförtiden? 

det ryktas om fest på bockarna på fredag. jag har själv dragit igång ryktet, så nog blir det fest alltid. 
frågan är om man får sällskap av fler än tini, maria och mina. jag hoppas på det. att stora delar av kurt kukens kvartett kommer och skapar nya galna minnen man kan skratta åt om något år. för jag har många minnen från tidigare år - innehållande störda efterfester, bobåkning efter bil i 90km/h, repningar, pizzor på boles, nedkastningar i diket, jägerdunken, och senaste helt sinnessjuka nyår. 

-den är så jävla sann den! så jävla sann!
-Fan vad snygg du är i kväll... FLÄSKHÖG!

det är svårt att inte älska kurt kukens kvartett.
ni är mycket saknad.

låt oss skapa fler galna minnen mitt kära hudikgäng. haha fy fan. 
jag är laddad.

what a wonderful world

hultsfred 09. 
Det var kul, det var kallt. 
det var ös, det var ballt. 
alkoholen flöda, 
kan inte säga detsamma angående föda. 
Kings of leon var bäst, 
men madness och the gossip bjöd på fest. 
under winnerbäck var att se linn le, 
det enda som inte gjorde mig gör-le. 
stanken och gyttjan var pest och pina, 
och vi var verkligen inte fina. 
men musiken vägde upp 
robert vaknade varenda morgon tidigt som en tupp. 
vi fick inte sova, på grund av att vi lova. 
slagsmålsklubben slog alla med häpnad, 
utom mimmi som stod beväpnad. 
pengarna brände vi på langos och dricka, 
nu är det tomt i varje ficka. 
så pank, trött och mör står vi här som sådan bör. 
en vecka full med skratt och spya, 
vissa återuppstod som nya. 
jag tackar mina vänner för dessa dagar, 
 och hoppas att ingela fortfarande pryder våra magar.

RSS 2.0