ldochrabbit

Som min kära vän Hibben är mycket medveten om, så kan jag ibland ha sådana dagar då allting går käpprätt åt helvete. I dag var en sådan dag.

Det hela började med att jag sov över, vakande 2 minuter innan bussen gick. Så med en jävla rivstart som jag knappt minns, kutade jag ner till bussen med skorna oknytna, tjocktröjan ut och in och håret åt exakt alla håll. Lyckades dock få med mig min påse med kockskorna, namnbrickan och kockknapparna- det enda viktiga jag verkligen behövde få med mig idag.

Satte i linserna på bussen och kände mig allmänt jävlig.

Väl framme på jobbet hade jag 15 minuter på mig att byta om, stämpla in och äta frukost. Det gick inte riktigt som planerat. Glömde pås-jäveln på bussen med skorna (osv). kutade tillbaka till bussen och upptäckte att den redan försvunnit. Någon främmade, men trevlig man, hjälpte mig och jag var fortfarande i något slags sovande tillstånd. Lyckades hamna hos säkerhetsvakten som ringde runt till allt och alla och efter en låååååång stund blev det klart att jag skulle få mina grejor kl 13 när bussen kom tillbaka.

Sprang och bytte om, hade mina converse skor i köket i dag. Stötte på Jun som jag jobbar med när jag i all hast skulle springa upp igen för att stämpla in. Synen av mig läre ha varit rätt kul då jag knappt knäppt skjortan, håret (afro) utsläppt med kockmössan på bakochfram.

Och i farten försökte knäppa de få knappar jag lyckats skrapa ihop och sätta på mig förklädet samtidigt som håret var överallt. Skrek till Jun att förlåt för att jag är sen, han skratta och sa att det var lugnt.

Väl uppe i köket berättade jag för Jun om min start på dagen, öppnar då samtidigt kylskåpet och PANG faller en kastrull med 5-7 liter teriaky sås ner på golvet och bildar ett hav.

Redan här var jag beredd att ge upp dagen.

Men nej, tro inte att dagen är slut. Någon timme senare kommer min favorit säkerhetsvakten Hussain på 40år och förpestar min dag med orden, jag mår inge bra för jag saknar dig. (uuuuuuuuuuuh)

Var precis på väg att be honom dra åt helvete (i huvudet i alla fall) då en annan kock dyker upp och Hussain försvann.

När det äntligen var lunch och jag skulle hämta mina kockskor, så nääe, de fanns inte. Killen såg ut som ett ufo och idiotförklarade mig. Senare fick jag dock veta att mina skor var tillbaka där jag bor och jag kunde hämta dem när jag kom hem.

Sen kom äntligen Don-don och rikrik till jobbet och jag kände mig genast lyckligare. Dock hade don-don någon slags plan om att han inte skulle prata så mycket med mig idag- som jag inte fattade. Men den lyckades jag bryta efter 30-60 min och allt var som vanligt.

Don-don fortsatte med sin matchmaking mellan mig och rikrik. När jag äntligen halvt bestämt mig för att jag skulle ta i tu med rikrik grejen så sa Don-don ur tomma intet att rikrik har tjej. HAPP... då sket det sig.

Åsa ringer sedan och berättar att vi måste tillbaka till sjukhuset för att göra ett jävla bajsprov. Hur kul på en skala låter inte det? TOTALT JÄVLA VIDRIGT skulle jag vilja säga.

Lyckades ta en paus då jag ringde mamma för att få lite moderlig kärlek, men hon bara skrattade åt hela min dag och sa angående rikrik att du kan ju inte gifta dig med honom ändå, du åker ju om 5 månader. Vem har sagt något om att gifta sig? Jag pratar om spana, och det är definitivt roligare att spana på någon utan tjej.

När jag väl kommer tillbaka till köket skickar de mig därifrån och jag smiter till Åsa. Där sätter de mig i jobb (tack gode gud) och som en skänk från ovan är jag på lyckligt humör när jag kommer tillbaka till jobbet efter middagen.

På något vis som jag inte riktigt hängde med på så dök Rikrik upp vid min sida i mitt extremt uttråkade tillstånd (har knappt funnits något över huvud taget att göra på jobbet i dag) och Don-don fortsatte med sin matchmaking. Han föste över Rikrik till mig och sa jag jobbar, kan inte prata så ni ska prata. Så vi gjorde det, fick veta att Rikrik var 21 år och han undrade varför jag var så mörk under ögonen (tack för den kommentaren) om jag hade druckit och därför sovit lite. Sen började Don-don att prata om alla hjärtans dag och han undrade vad Rikrik skulle göra. Jag hängde inte riktigt med på vad de pratade om där, men Don-don pushade på både mig och Rikrik och det finns en risk att jag nu ska vara med Rikrik på alla hjärtans dag.

Jag är trött och sliten som ett djur. Min rygg gör fortfarande ont efter helgens äventyr.

Skriskorbanan i köket idag med mina converse gjorde inte saken bättre.

Som pricken över i:et så fattas nu bara att det är en kackerlackssvärm i min säng eller att balkongen rasar när jag går ut- då ger jag upp. På allvar, sätter mig på första planet hem och går aldrig ut igen. Har dessutom öppnat min sista dosa idag.

Jag är inte bitter eller något, jag kan bara inte förstå hur sådana dagar kan förekomma. Varför inte ha LITE otur någon gång ibland i stället för hela dagar som denna?

puss
/rabbit